"Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen".
Och i Löjliga Familjerna har jag alltid identifierat mig med Familjen EnAnnanDag.
Det är ju bara att göra det.
Till exempel.
En tunika som för två år sedan (!) fick ett litet hål under armen vid blixtlåset, och som sedan har hängt i garderoben. I veckan tog jag fram den och lagade hålet. Det tog ungefär sju och en halv minut.
Lådorna med julprydnader som nu ockuperar hela klädkammaren.
Att öppna takluckan och bära upp dem på vinden. Tar det - fem minuter kanske?
Att plocka ut alla plastpåsar under diskbänken, rensa bort dem man inte kan använda till sopor, och lägga resten i återvinning, så att de inte väller ut på golvet så fort man ska slänga något i sophinken. Det tar definitivt mindre tid än den tid vi lägger på att knö tillbaka dem in under diskbänken VARJE GÅNG något kastas.
Slänga ned granen från balkongen.
Sortera sockhögen i tvättstugan.
(Har inte tonårsdotter längre. Hon plockade glatt åt sig strumpor, det spelade ingen roll om att de var fullkomligt icke-kompatibla. Vilket resulterade i att A) Hon gick till skolan med svart herrsocka i storlek 42 på ena foten, och en dinosauriesocke i storlek 27 på andra. B) Och jag kunde aldrig få ihop ett helt par.)
Sen finns det ju besvärligare Att Göra.
Som att städa under badkaret och rensa i Viktiga Papper-lådan...
Men det kan jag göra en annan dag.
PUCK ☼
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar