Att känna sig som en prinsessa

När jag var ett litet barn, älskade jag att klä ut mig.
Helst i något som kunde få mig, att om man kisade lite, och hade väldigt livlig fantasi, se ut som en prinsessa.
Det skulle alltså vara lång och svoschigt och ha spetsar.
Så föreställde jag mig att prinsessor var klädda.
Och så hade de alltid långt, blont, självlockigt hår.

Jag hade spikrakt brunt hår i pottfrilla, á la -73.

Önskat prinsesseresultat kunde uppnås genom en kombination av min mors nattlinnen, och en spetsblus, som på mig blev som en kolt.

Mycket vackert.

Sen kunde jag skrida fram och tillbaka i min barnkammare (det hette så i vår familj), och nådigt nicka till höger och vänster åt mina imaginära undersåtar.

Igår upptäckte jag att det fortfarande är roligt att svoscha, och vippa kjolen hit och dit.
I min nya Ewa i Walla-klänning.
Åh, den är så fin!
Fyrtio år senare nickar jag nådigt åt betjänten (sambon) och lakejen (sonen).
De verkar märkligt ointresserade av mig, där jag hoppsar omkring med kjolvidd och fras.

Men det gör ingenting.

Helena Bonham-Carter, i en Ewa i Walla-kjol.

 En prinsessa med mörkt hår:)

PUCK ☼

Redan?

Är det redan slutet av november?
But - how?

Det betyder ju att jag inom två veckor måste
- Leta fram adventspynt.
- kolla lampor i stjärnor (och svära över att vi inte bytte de trasiga i januari, när stjärnorna plockades ner)
- städa:(
- fixa årets julkort
- börja att ordna med julklappar!!
- tappa tre kilo, så att jag kan äta upp mig igen under helgerna
- tvätta fönster (ett Sisyfosarbete i denna stad)
- köpa julstjärnor till köksfönstret, och därvid byta ut den mycket sorgliga planta som står där nu.
Vet inte ens vad det är. Eller en gång var.
- börja tänka julaftonslogistik, när familjen ska vandra runt och stämpla in hos de olika släktingarna utan att missa frukost, lunch, kaffe, Kalle Anka, jultomte eller kalkon.
 (Kalkonen är inte mitt påhitt. I min värld ska den ätas på juldagen. Eventuellt annandagen.)

Det ger en lite att fundera på.

Och då ska sägas att jag GILLAR julen.
Jag skulle bara vilja ha en personal assistent som hjälper mig få ihop det.
Och en städfirma som putsar huset blankt och fint.

Tackolov behöver jag inte göra presentkalendrar längre.

Ni vet den där TÖNTIGA reklamen där en man står, och skräckslaget viskar, att man inte ska låta sin fru "upptäcka Zalando.se"?
(Avskyr den fördumsfulla smörjan. Ska på rent trots never ever handla på Zalando.se. )

Det skulle bytas ut mot "gör aldrig en presentkalender till dina barn".
Det går nämligen inte att lägga av om man en gång har börjat.
Möjligtvis när de har tagit studenten, flyttat hemifrån och gift sig...

När jag kommer hem ska jag svepa en glögg.
Eller två.

PUCK ☼

Kappa och jacka

Har en dunjacka på ingång OCH en kappa.
Min gamla jacka gick sönder för ett tag sen, och min kappa (som jag iofs gillar) har minst 10 år på nacken.

Hoppas de funkar bra.
Längtar.

Båda är cremefärgade.
Färgen det är en förunnat att bära, om man
A) inte längre har små barn, eller
B) inte är matte till en glad hund.

Vilket inkluderar mig, men inte väninnan.
Som
A) fortfarande riskerar joghurt, sylt eller snorfläckar på sina plagg, och
B) är matte till en glad hund.

Hennes ullkappa är svart.

Inte så dumt, men finare är

Bring winter on!

PUCK ☼

Menyförslag?

Frukost:
Ägg, skinka, ost.
Naturell joghurt med frön och bär.
Kaffe.

Lunch:
Fralla med ost och ett (1) salladsblad.
Fruktjoghurt.
Müsli?
Kaffe och juice.

Mellanmål:
Liten påse med mandlar och tranbär/russin.
Fruktjoghurt.
Müsli?

Middag/kvällsmat:
Fralla med ost.
Smoothie.
Kaffe.

Känns det lockande?
Nä, trodde inte det.
En helt vanlig dag på jobbet för mig....

Ibland tror jag att jag kommer att jäsa till en stor limpsmörgås, hela jag.
Med pölar av joghurt på.

PUCK

Boktipset

Jag älskar Caitlin Moran.
Jag älskar hennes bok, Konsten att vara kvinna.
Borde vara obligatorisk läsning för alla 20-åringar.
(Med reservation för en viss drog- och alkoholromantik. Men Caitlin Moran är ändå rockjournalist. Och från Wolverhampton)

Detta är en politiskt viktig bok, som dessutom är så himla rolig!
Moran berättar självbiografiskt om hur det var att växa upp som äldst av åtta barn, i en ekonomiskt begränsad (fattig) arbetarfamilj i Wolverhampton.
Som överviktig, ensam tonårsflicka kämpar hon med att bli kvinna.
BH?
Hår på nya ställen.
Menstruation.
Förälskelser och lust.
 Om hur det västerländska samhället ser på kvinnan, och vilka förväntningar som finns på kvinnor som grupp.

Caitlin Moran är född 1975, vilket gör att jag har lättare att identifiera mig med henne, än med de författare som kanske är födda på 40-och 50-talen, och fick kämpa med den tidens uppfattning om kön och samhälle.

Och hon har så rätt i sina tankar och formuleringar!
Jag håller med henne (ja, i nästan) allt.

Jag gillar högklackat!

Dagen boktips: Konsten att vara kvinna, av Caitlin Moran.

PUCK ☼

Yo, Friday!

Äääääntligen fredag!
Som jag har längtat...

Jobbat som en iller hela veckan, med förfärlig förkylning - men nu är det gjort!
Jag är nöjd:)

Och det blir (förutom humongous mängder pappersnäsdukar)

After Work-

Snacks -

Med vän och vin -

Det känns SÅ bra.
Väldigt perky och uppity idag, men just nu har jag inget att gnälla på.
Har tillochmed förlikat mig med min bortsnutna näsa...

Trevlig helg!

PUCK ☼

 

Bestyr

För dem som gillar hösten:

Ja! Ännu mer blåst och regn.

En MILJON löv ska kvastas bort från uppfarten.
Blandat med cigarettfimpar, bitar av plastpåsar, använda pappersnäsdukar och annat otjänligt gods.

Man ska byta till vinterdäck på bilen.
Det är ju väldigt skojigt.

Man ska tömma gunk ur sommarkrukorna, och lägga en förmögenhet på höstblommor, som ändå snart behöver bytas mot vintergrönt.

Man svettas ihjäl, så fort man går in i en affär.

X antal psykbryt, när man försöker hitta lagom stora regnställ, kängor och varmjackor åt ovilliga telningar.

Den lilla solbränna man eventuellt lyckades skaffa under "sommaren", har totalt bleknat bort, och avslöjar obarmhärtigt röda näsvingar, flagiga kinder och svartblå ringar under ögonen.

Vant-memory börjar.
Men det är aldrig någon som vinner....

PUCK ☼