Vad jag gjorde idag..

Detta.
En stor hög av kläder.
Som jag samlat på mig under måånga år.
Men nu ska de väck!!
Så skönt:)

PUCK

Mot regnigare ledighetstider

Nu börjar jag Del Två av min semester!
Skall firas i hemmet - min borg:)

Jag skall läsa.
Träffa vänner.
Sola (I hope)
Laga god mat åt mina hungriga, arbetande grabbar.
Hjälpa dottern att flytta in i den första riktiga lägenheten.
Och samtidigt försöka att flytta ut hennes miljontals pryttlar ur mitt hus.
Städa på tråkiga ställen jag skjutit upp. Läs lådor och skåp. (Inte för att det finns roliga ställen att städa på.)
Se vidare på Breaking Bad.
Shoppa lite?
FIKA!
Och sova.
Samt äta en ohemul mängd kräftor.

PUCK

Finfina städer

Vår härliga resa avslutade vi, med att besöka två städer, båda fantastiska, fast på väldigt olika sätt.

Efter att ha lämnat Bad Gastein åkte vi de cirka 13 milen till Salzburg.
Solen gassade äntligen från en knallblå himmel.
Sazburg har ungefär allt man kan begära - vindlande gator, det ena vackra lilla torget efter det andra, parker, slott, kultur en masse, butiker och restauranger.
Här hade vi velat stanna mer än en natt, men tyvärr var vi tvungna att ta oss hem lite tidigare än vi tänkt.
Ändå kom vi på förmiddagen och hann njuta till sent på kvällen av staden.

Inte så dumt

 Vi tog oss pustande upp på Kapuzinerberget, som bjuder på en fin utsikt och tablåer från Jesu vandring till Golgata, om man är intresserad av det.

(Den lite käcka upper-class-seglarlooken kommer från behovet att skydda en bränd nacke.
- Varför har inte DU bränt dig??
- Jag smorde in mig med solskyddsfaktor.
Förvånad tystnad.)

Darrhänt farbror fotograferar - men glada är vi.

När vi lämnade Salzburg tänkte jag samma sak som när jag var där förra gången för snart trettio år sedan, hit ska jag komma igen.

Efter en jobbig bildag med vägbyggen och oändlig STAU, nådde vi till slut den lilla pärlan Goslar, i Harzområdet i mellersta Tyskland.
Det kan inte finnas fler korsvirkeshus på samma plats än i Goslar.
Det är som att befinna sig i en saga av Bröderna Grimm...

Så här ser det liksom ut.
Överallt.

Och här slank vi in på en äkta tyska restaurang, och mumsade i oss var sin Flammkuchen (tyskarnas pizza kan man säga) och så beställde vi in vin och en megaefterrätt som heter Windbeutel, (vindpåse?) som är som en gigantisk petit choux som fylls med goda grejor.
Glass, grädde och chokladsås till exempel.

Mätta, nöjda och röda om kinderna vandrade vi sen hem till vårt gulliga lilla hotell med den gulliga värdfamiljen.
Som serverade oss en alldeles utmärkt stadig frukost nästa morgon, innan det var dags att köra de sista 80 milen hem.

PUCK ☼

Äntligen i ALPERNA

Via  en liten färja över Bodensjön, och en tur om München, anlände vi till slut i Österrike.
Målet för dagen var Bad Gastein.
Från en från början ganska molnfri himmel, tornade både berg och moln upp sig omkring oss, och när vi till slut krånglat oss ner till vårt hotell (i den gamla delen av orten) hängde regndropparna i luften.

Bad Gastein ligger väldigt brant, ganska högt upp.
Det finns en huvudgata som går rakt genom "gamla" Bad Gastein, sen är det brant, brant upp och ned överallt!
Jättebrant!
Genom byn strömmar ett vattenfall.

Det är väldigt måleriskt och tjusigt vid första anblicken, eftersom Bad Gastein inte från första början var en skidort, utan en kurort, dit man reste för att bada i vattnet från bergskällorna.
De flesta av de stora hotellen, och även kasinot är byggda i pampig artonhundratalsstil, så det ser inte alls ut som den "klassiska" alpbyn.
Men tittar man närmre, är det faktiskt en by "på dekis".
Så fort man rör sig lite bort mot det gamla paradtorget är allt, butiker och restauranger igenbommade. De stora pampiga hotellen är stängda och orenoverade.
Det känns lite sorgligt faktiskt.

 Vy ner mot Bad Gastein från vår första vandringsdag - "enkel led".

Här upp mot den nyare delen av byn.
Ovanför ligger paradhotellet Salzburger Hof.
Där kan man umgås med svenskar, prata svenska och läsa menyn på svenska.
Personalen talar, ja ni har gissat rätt - svenska.

Uppe på höjden, ligger den nyare delen av byn, runt järnvägsstationen.

Kvällen vi kom såg vi inte en enda landsman,  på " vårt" hotell fanns det inga skandinaver.
Men på lördagen kom de.
I busslaster.
De flesta inkvarteras dock på alla de svenskägda hotellen runt Salzburger Hof.

Vi hade bokat in oss på ett fyrstjärnigt ryskägt (visade det sig ) mycket välskött SPA-hotell.
Sånt är ju trevligt, när inte vädret är toppen.
Nu hade vi tur, solen tittade fram alla dagar, en stund iallafall.

Vi SPA-ade, badade bastu med nakna tyskar (i Österrike och Tyskland är ALLA bastur gemensamma OCH textilfria, så förbered dig på en liten chock första gången:), åt frukost i den vackra matsalen med åldrig överklass, som Madame Sofia, en jättejättegammal FIN DAM från Grekland, och hade det allmänt mysigt.

Utsikt ner över Bad Hofgastein som ligger nere i dalen.

Åker man ungefär en halvtimme, fyrtio minuter åt det hållet, kommer man till Zell am See, en verkligt söt och livlig stad som ligger alldeles vid stranden av See(?).
Där promenerade vi i solen, solade och åt GOD kaka på ett kafé.

Vid Zell. Am See.

Vad är då den största behållningen med Bad Gastein?
Jo, den fantastiska naturen!

Sista dagen såg vädret ut att arta sig såpass att vi vågade oss upp på berget, där man kunde se ända bort till Grossglockner. (När molnen skingrade sig)
Och jag lyckades övervinna min höjdskräck och ta mig över på den här bron:)

Vi åkte lift upp till toppen, vandrade där för att se så långt vi kunde åt alla håll, och gick sedan ner till mittstationen.
Där väntade en kall öl på en uteservering med bompa-bompa-musk i högtalarna.
Det kändes BRA!

PUCK ☼

Vid Bodensjön

Bodensjön är Tysklands största sjö.
Den ligger längst ner i södra Tyskland, och omges av Tyskland (då´rå) Schweiz och Österrike.
Vid Bodensjön ligger den tyska staden Konstanz, tydligen inte känd för så många i här hemma.
Eftersom Konstanz ligger precis på schweiziska gränsen, undgick den de allierades bombningar under andra världskriget, och istället för att som de flesta tyska städerna, sluta som en ruinhög, har Konstanz alltså bevarat sin medeltida stadskärna, med vindlande gränder och små torg.
Överallt finns det kaféer, restauranger och uteserveringar.
Hamnen, med strandpromenad lever upp på kvällen, med en stoor Biergarten och serveringar vägg i vägg.
Framför den, breder Bodensjön ut sig.
Och precis norr om den gamla stadskärnan, flyter Rhen.

Vad ska man göra i Konstanz?
Om man vill ha en paus, strosa runt, sitta på en slänt i solen, äta på en mysig restaurang, shoppa lite, och allt detta i en charmerande omgivning, är Konstanz en mycket bra plats att göra det på.
Vill man, kan man ta färjeturer över sjön, till flera av de andra små städerna runt om.

Och gillar man rosor väldigt mycket, kan man alltid resa ut till ön Mainau. (Det gjorde inte vi...)

Molnen lättade under förmiddagen dag två, vi stannade två nätter här, och första kvällen ÖSregnade det tyvärr, så vi hade inget annat att göra än att kasta oss in på en uteservering, med tak, värmare och filtar, och där dricka kopiösa mängder vin...

Hamninloppet.
Här rör sig en staty långsamt och märkligt runt, runt.

Det ser nästan ut som ett vykort - men så här fint är det.

Och så här glad blir man efter x antal glas vin och en natthamburgare.

 

PUCK ☼

Il pleut, il pleut

I Baden-Baden regnade det.
Som bara den, man fick ha både regnställ OCH paraply om man skulle kunna se något.
För det ville man.
Baden-Baden är en alldeles särdeles charmig stad, som ligger vid början av Schwarzwald i södra Tyskland, nära franska gränsen.
En gång i tiden lekplats för The rich and famous, lever staden fortfarande upp till sitt rykte som drottning av kurorter.
Nu för rika ryssar. Och andra också i och för sig, dock såg vi inte en enda skandinavisk bil någonstans. Men flera personer tilltalade oss och undrade var det var för ett vackert språk vi talade?


Vackra hus, fina parker ett fantastiskt SPA byggt ovanför det gamla romerska badet.
Caracalla-Termen, uppkallat efter den romerske kejsaren.

Efter några timmar, skingrades molnen och det blev helt plötsligt alldeles sommarvarmt.
Vi kastade av oss alla våra regnkläder och hann njuta en liten stund innan det var dags att dra vidare.

Med liten rea-påse i handen

Prolog och epilog

21.30 kvällen innan.

- Varför kör du in här?
- Jag måste titta på kartan.
- Titta på GPSen.
- Den fattar inte var vi är.
- Skriv in adressen då!
- Det GÅR inte!
- Vadå?
- Den hittar inte.
- Skriv in gatunamnet så kör vi längs den vägen.
 - Det GÅR inte, det är vägen till Baden-Baden. Ska vi köra i flera MIL o leta?? (Dummkopf)
- Men hotellet lär inte ligga här, på ett grusfält utanför stan! (Dummkopf)

Surmulen tystnad.

22.05 på hotellet.
( Som låg fullt synligt på vägen till Baden-Baden.)


- Ska vi ta ett glas vin på altanen?
- Ja, vilken bra idé!

Harmonisk tystnad.

PUCK ☼

På riktigt??

Är det på riktigt?! är den första tanken som poppar upp i huvudet när vi svänger runt hörnet till den lilla utsiktsplatsen på vägen ner till Burg Eltz, en medeltida borg som ligger en bit in från allfartsvägen, längs Moselfloden.
För det är verkligen helt fantastiskt!

Man svänger av inåt landet, och kommer man norrifrån är det en bit att köra, längs små landsvägar och böljande fält.
Till slut tornar ett slott upp sig framför oss.
"DÄR" utropar vi i mun på varandra.
Men icke, inte den alldagliga borgen, såna ligger drösvis längs Mosel och Rhen.

Nä, Burg Eltz är faktiskt något alldeles speciellt.
En brant, vindlande väg leder en (by foot) ner till borgen, som faktiskt ser ut som ett alldeles tvättäkta Snövits-slott.
Tanken slår en, att här har en galen 1880-talskung eller en stollig 1900-talsmiljonär fått spatt, och gått bananas, men nädå.
Det är Paw Rightit.

Så här ser den ut.
Burg Eltz.
Byggd på 1100-talet, för 33 generationer sen, ägs den fortfarande av de tre familjer som en gång byggde den.

Nedanför, floden som omger borgen, med sandstränder som inbjuder till bad.

Det är ungefär det mest romantiska ställe jag har satt min fot på.

Det tyckte säkert också det unga paret med "Just married"-skylten på sin bil.
De gick där så vackert hand i hand, och kände sig med största säkerhet som om de vunnit romatik-jackpotten of all times.
Tills busslasterna med cirka 60 ystra engelska skolbarn dundrade förbi oss, nerför slänten

The moment was gone.

Men vi åt våra medhavda smörgåsar och drack vår Apfelschorle på betryggande avstånd.

PUCK ☼

Nä, här vill jag inte bo!

Vi styrde färden mot Koblenz.

Koblenz ligger där Rhen och Mosel möts, en stad som alltså omges av två floder.
Det märkliga är att det syns väldigt tydligt där de flyter ihop, vid det så kallade Deutsches Eck (tyska hörnet), färgerna på vattnet är helt olika, och det blir verkligen en tydlig linje.
Koblenz är en ganska trevlig stad, med några mysiga gator med uteserveringar och gamla fina hus.
Men behållningen är ändå att strosa längs strandpromenaden och titta på floderna (ha, att kalla våra små åar för "Hallands floder, nu snackar vi The real thing. Breda strömmar med skepp på!).

Strosar

 När vi bokade hotell, så var det inte helt lätt att hitta något som inte kostade skjortan.
Till slut hittade vi ett dubbelrum med inkluderad frukost, som lät lite misstänkt billigt, men äh vadå, tänkte vi.
Hotellet låg visserligen på "fel" sida om Rhen, men det var inga problem, det skulle gå en liten billig färja fram - och tillbaka över floden, som tog en direkt till centrum.

Hotellet låg i Ehrenbreitstein, mest känt för sin borg uppe på höjden.
Även numera, känt för att stänga igen butiken klockan sex på kvällen. Och med det menar jag samtliga (två) kafeer och restauranger, (stängt måndagar).
Färjan slutar också gå klockan sex.

"Kulturhotel Koblenz" fd Hotel Hoegg, är en byggnad från anno dazumal, som senast renoverades 1971, skulle jag tro.
Värden var inte där när vi kom, men jag lyckades få tag på honom på telefon, tjugo minuter senare anlände han i en rostig skåpbil och släppte in oss.

På "Kulturhotel Koblenz" finns ingen reception, utan en snäv lång trappa tar en direkt till rummet, som är tidsenligt inrett i brunt och murrigt grönt.
Det finns ingen tv, endast en i nattduksbordet inbyggd radio, som tar emot två av de lokala radiostationerna.
Det finns inte heller någon WIFI.
Däremot finns en absurd mängd häst-och hundtavlor, som täcker i princip varenda kvadratdecimeter av väggarna.

Och där, utan vin (Lidl var redan stängt), i det murriga rummet, på den knakande enkelsängen, fick jag mitt första bryt, så hääär skulle inte min semester vara!
Buhuhuhu.

Tackochlov är sambon av stabilare virke än jag, och lyckades lugna ner, och muntra upp mig, med en flaska Müller Schokomilch, och en Berlitz Tysklandsguide.

Nästa dag kunde vi ta den lilla färjan in till det riktiga Koblenz.
Och solen sken.

Ser ganska mysigt ut, eller hur?
But don´t be fooled....

PUCK ☼

Vi fortsatte...

Första stopp - Bremen.
Jodå, det var väl fint.
Ett rådhus, och en katedral och ett imponerande torg.
Sen var det väldigt mycket skyltar och hänvisningar till nåt som hette "Schnoor" och skulle vara så fantastiskt mysigt och pittoreskt.
Det var ett kvarter som såg ut som, ja hela Simrishamn ser ut, ungefär.
Det roligaste med det var att säga "Vi gåår. I Schnåår".

Rådhus och katedral.
Orsaken till att det är så himla folktomt, är att detta är ganska sent på kvällen.
Och det blåser småkallt och regnar lite.

Så fotograferade vi oss framför statyn av Stadsmusikanterna.
Och sen åkte vi vidare.

PUCK ☼

De senaste veckorna...

Vad har vi haft för oss?
Jorå, vi har roat oss.
Druckit vin.
Ätit god mat.
Tagit in på mysiga hotell.
Och ett mindre mysigt också.
Sett utsikter som man tänker om "att bodde jag här skulle jag aldrig vara sur".
Svettats i solen.
Klätt oss i regnställ OCH tagit med paraply, för det regnade SÅ.
Bränt axlarna under en oväntat solig dag.
Sett rara örter.
Tagit en öl efter vandringen.

Tips: Även om du har en superbra GPS - investera i en vettig kartbok.
Du ser var städer och platser ligger i förhållande till varandra, och vilka vägar det kan vara värt att ta.
Denna från MICHELIN, är stor, men ändå lätt att plocka fram och ha i knät, och har även utmärkt vilka vägar som är extra vackra, och olika sorters sevärdheter som finns.
Tips 2 : Lägg inte ner kartboken i en påse med en dåligt stängd vinflaska.
Tips 3: OM du mot förmodan har lagt ner kartboken i en påse med en dåligt stängd vinflaska, går det bra att torka med hårtorken på hotellrummet. Det blir dock lite buckligt. OBS- se till att det är vitt vin.

Tjoho - här for vi!

PUCK ☼

Sommarbalkong

Vi har en ganska stor balkong som vätter mot väster, men som vi i princip aldrig använder.
Det har stått några håglöst utställda trädgårdsmöbler där, som vi aldrig sitter i.
De blåser mest omkring, för väster betyder inte bara sol, utan också VIND.

Men idag tog jag tag i det.
Vi har redan bytt ut de möbler som stod där, mot några nättare, regntåliga och fräschare.

Sen blev det några turer för att fixa mattor, trallen är nämligen ganska förstörd efter många höstar och vintrar och en något misslyckad högtryckstvätt.

Men nu är det mysigt:)
Det mesta hade jag redan i gömmorna, men mattorna och en söt bricka har jag investerat i.

Ser fram emot härliga kvällar med solnedgång.
På vår balkong.
Och imorgon ska det pysslas lite till...

 

PUCK ☼

Semesterstängt

Öppnar åter fredagen den 12 juli.
(Om jag kan hålla mig så länge)

PUCK ☼