Jag försöker ju springa lite igen. I skogen.
Springa och springa, jag vet inte om det är det man ska kalla det?
Jag lufsar fram. I ett stabilt seg-tempo.
Och jag mäter upp min lilla runda med en app, Run Keeper. (Run - eh, not really)
I vilket fall.
Appen talar snällt upp hur långt man har sprungit, vilken väg man tog, kalorier förbrända, och jajamen - SNITTHASTIGHETEN.
Som i mitt fall, är förfärande låg.
Jättegamla farbröder med vitt skägg, springer förbi mig.
Mammor som joggar med barnvagn, springer förbi mig.
Jag är så jäkla långsam, att bäbisen i vagnen förmodligen skulle kunna krypa förbi mig.
Och det är då jag inser att, om jag saktar ner det minsta, kommer jag förmodligen att trilla omkull.
Alternativt, röra mig bakåt.
Jag tittar på appen, på min SNITTHASTIGHET, och så försöker jag öka tempot gången därpå.
Ja, DRA PÅ lite!
Men, nope, det är nästan exakt lika jädrans långsamt som gången dessförinnan. Och, gången innan det.
Många pratar om att göra milen under timman.
Jag talar om att göra milen under två timmar.
Kanske ska göra som den trendkänslige, och börja cykla istället?
Och trilla omkull där istället.
För övrigt.
Så har jag sett att det sportas culottes i modereportagen igen.
Culottes aka, byxkjol.
Det mest osmickrande plagget i världshistorien! Kan endast bäras av den som är cirka 185 centimeter lång, och har ett BMI på 17,5.
Herregud!
Kunde det plagget inte vara dött och begravet för typ, alltid!?
Och att man inte ska bära bh, när man är galakväll.
Upptäckte det på ESC-finalen igår kväll.
Icke en kvinna hade en normal urringning, alla hade att det liksom gick ner till naveln.
I ain´t kidding, i princip samtliga kvinnliga artister (utom Serbiens) och samtliga kvinnliga röstavlämnare.
Like so:
a) Har nätt byst.
b) Är 16.
c) Har plastbröst.
Fattar ändå inte riktigt hur bysten kan hållas på plats, utan att den trillar fram, och ur?
Missade hänryckningen i år igen.
Det är för att vi blev av med Annandag Pingst som helgdag.
Det sabbade ALLT.
PUCK
