Mina sovstreck är som folie

Ni vet man vaknar. Och så har man liksom sovit väldigt länge på nåt veck, så att det har blivit ett märke, på kinden till exempel.

Ett sovstreck.

Det får man gnugga på lite, så det försvinner.

Eller vänta! Det försvinner inte alls!

Nä, det är kvar som en slags hemmagjord ärrtatuering.

Ibland i flera timmar. 

Idag fram till lunch ungefär. 

Ovanför vilar ögonpåsarna. 

"The bags that were his eyes" 

Eller vad Shakespeare skrev.

Vad hände? 

Det finns för mycket hud för ansiktet, som på något mystiskt sätt måste ha krympt. Det borde forskas på detta. 

Å andra sidan finns det för lite senor i benen, när man ska ner för trappan om morgonen.

Stolp, stolp, stolp.

It's a mystery. 

Det finns för mycket överarm. Undertill.

Det är för liten text på ALLA bruksanvisningar i VÄRLDEN.

Samt innehållsförteckningar. 

Squint, squint.

Jag ser ändå ingenting.

Ja.

Så är det. 

PUCK