Glada färger!

Jag gillar RÖTT.
Det är den färg som jag automatiskt alltid fastnade för redan som barn.
De senaste modesäsongerna har bjudit på en färgskala som gått från askrosa via dimrosa till asklila vidare till beigebrunt.
No, not for me.
Inte bara ser jag döende ut i milda pasteller, färger som många med typiskt nordiska färger är så vackra i, men de är bara inte jag!

Inte för att jag vill gå runt som en smällkaramell, min garderob är full av vitt, grått och svart, men nu finns det färger som passar mig i butikerna igen.
Det gläder mig!
Lite i mina olika toner:

 Klänning i 40-talsstil från tyska Blutgeschwister.
Blir glad bara av att titta på den.

Topp från Vila i rätt röd nyans.

En av Odd Mollys plagg i fin gammal stil, välarbetad och användbar- Colbert Tunic.
Fin modell, skön färg.

 Jeansjacka i härlig orange ton från Vila. Den gillar jag!

Plus, naturligtvis, Converse i vårglad färg.
 Har haft minst ett par  i min ägo sedan 1981.

PUCK ☼

Jag önskar.

Jag önskar att en massa saker var bättre och annorlunda.
Naturligtvis önskar jag att torkan i Afrika försvann, att människor hade samma värde överallt, och att de slapp dö i krig och av sjukdomar i förtid, att alla barn var älskade och välkomna, att de som inte ville ha barn slapp få, och att alla de som inte kan få barn skulle kunna, och att växthuseffekten hade stoppats och att inga djur var utrotningshotade längre.
(Utom fästingar. Och trutar.)

Och andra fina altruistiska saker.

Men jag önskar också att hår på kroppen växte där man vill att det ska, (typ på huvudet) och inte där man INTE vill. (Tex mellan ögonbrynen.)
Att jag var en bättre människa som inte brydde mig om hår på benen, eller på hakan och kunde låta det växa där det vill, men jag kan inte det!
Jag har försökt en gång.
Tänkte "Att va fan, det var då själva den, om kvinnor nu har hår på benen och under armarna, kan det inte få vara där då?"
Jag klarade en vecka ungefär, sen fick jag panik och gick bärsärkagång med hyvlar och vaxstrips.
Förfärande ytligt.

Att jag kunde vinna ett presentkort på Xtusen kronor på valfri köks- och badrumsfirma som renoverade rubbet, medan jag var på den lyxsemester som jag också vunnit.
Problemet är väl att man måste spela först, vilket jag aldrig gör.
Och man får ändå inget gratis, jag veeet.

Att jag inte fick dönhuvudvärk om jag drack mer än ett glas rödvin.

Att chokladpraliner var nyttiga.

Att jag hade en walk-in-closet med gigantiska skohyllor, där perfekt ordning alltid rådde.

Att jag åtminstone kunde tycka städning var lite roligt nån gång? Det är sååå trååkigt, jag dör av katatonisk tristess när jag ska dammsuga, och det är inget skämt.
Varför är jag kvar i detta pinsamma tonårstillstånd?
Förfärande omoget.

Att jag var begåvad med bollsinne och god motorik, så att idrotten i skolan hade kunnat uppfattas som något mer lustfylld, så att jag inte redan tidigt utvecklat en aversion mot motion och sport, i alla former, och måste kämpa VARJE gång jag ska iväg och träna.
Och då vill jag påpeka att jag utför denna kamp tre-fyra gånger per vecka.

Att jag inte var närsynt.
Det är besvärande. Och dyrt!

Att man bara åldrades på det bra sättet, alltså blev äldre och visare, inte skruttigare och eländigare.

Att min förkylning var borta som genom ett trollslag, när jag vaknar imorgon!

Avslutar med en Dagens Outfit:

Obs - notera hur jag lite nonchalant vikt ner bara ena sidan av mina Canada Snow-fårskinnstofflor...

PUCK ☼

Däbbt i däsad

Till slut slog förkylningen som ungefär ALLA jag känner har, till.
Jag har mallat mig, och tyckt att, så sunt som jag lever, kommer jag att hålla mig frisk.
Men - icke..
Plötsligt rinner näsan, ögonen tåras, huvudet värker och halsen river.
Det är bara att härda ut.

En undran - hur kan min lilla skalle innehålla såpass mycket snor??
Ska inte lämna soffan på hela helgen.
Det är ett löfte.

En tröst är min fina, varma, mjuka Hippie Cardigan från Love Forever.
Helt underbart skön!

PUCK ☼

Alla hjärtans dag

 Wikipedia :

"Alla hjärtans dag  är en dag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner som uppstod kring Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag."

Hear, hear!

Firandet av ett helgon med namnet Valentinus den 14 februari började inom den katolska kyrkan redan i slutet av 400-talet faktiskt.
Och gudars vad mycket firande av olika helgon det var, under den tiden!
Jämt och ständigt var det någon som hade stekts på ett grillgaller, eller gett bort sina ögon i present till Jesus, eller utfört någon annan helgonbildande aktivitet.
Mellan 40 och 50 helgdagar om året!
Trevligt.

Men kopplingen till romantik och kärlek i samband med Valentins dag, uppkom först under medeltiden och uppstod kanske från uppfattningen om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner.
Det inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med i minst ett år framöver.
Sen är det så, att om man tror att vi bara firar Alla hjärtans dag för att vi är indoktrinerade av för många amerikanska romantiska gullegullkomedier, så fanns en liknande tradition i Sverige också, fast den firades oftast vid pingst istället.

Valentin - Lover boy

Och ja, jag vill jättegärna ha en liten present idag.
As follows.

Till exempel :
Blommor, vackra. (Inte från Statoilmacken, tack)
Ett glas champagne, serverat i glas.
En bok, med tanke bakom.
Ett litet smycke. (Bara litet)
En fin kräm.
Choklad, god. I vacker ask.

Eller något annat, efter givarens tycke.
Helst vill jag ju ha kärlek förstås, men vem vill inte det?

Söndagkväll

Har haft en skön helg att vila ut på.
Jag jobbade till seent i fredags och var inte hemma förrän vid tio.
Nu har jag varit nedbäddad i soffan, och skrattat åt en lite töntig komedi.

Här är en skön gammal jazzlåt som har rullat i mitt huvud hela dagen  - den används i nån reklamfilm just nu.
Inte för att jag vet för vad, dock?
(Sorry, Reklammakarna.)
Men nynna med ni också.

Natti,

PUCK ☼

Fina varma koftor

Det är kallt.
Hade en mardrömsupplevelse för en vecka sen på ett ISkallt hotellrum.
Drog upp alla värmereglage och rattar på max, men fick krypa till kojs i stickad tröja.
På morgonen var en fjärdedel av elementet något, något ljummet.

Samtidigt lade termostaten i vår dusch hemma av, så om man också där krämar på, får man fram lite, lite halvljummet vatten.
Det känns ju väldigt uppfriskande att duscha kallt när det är -15 ute.
Den snälla rörmokaren kommer och fixar det efter helgen, när han har tinat upp stadens alla frysta rör....

Har iofs bekant som hade 12 grader i sitt sovrum härom dagen.
Och så väninnan som genomlider några dagar i arktisk temperatur varje år, när hon har missat att beställa ny olja. Igen.
Så jag har det ganska bra, egentligen.


Raggsockor och stickade koftor räddar mig.

Supermysig kofta från Provrummet. Knäpps med stor säkerhetsnål.

Fina detaljer, som hjärtat på ärmen.

Glad över min fina kofta från Love Forever. Skön och varm.

 (Här med topp från Lindex.)

PUCK ☼

Kyla och längtan

Och så blev det kallt.
Jävelkallt.
Vad var det jag sa?
Eller som Sheldon i Big Bang Theory skulle ha sagt,
"I informed you thus."
Jag brydde mig inte om att skotta när det kom snö senast - för det skulle ju ändå smälta.
Nope.
Så nu är huset omgärdat av en isgata.
Må ingen falla och bryta sig!
Jag har saltat.
Mannen har försökt att hacka bort det värsta.
Men ändå.
Halkelihalk....
Och mina knoppar. Det är väl ajöss med dem.
Som min näsa också, om jag inte är försiktig. Jag måste ha Sveriges kallaste nästipp?
Den är iskall inomhus. För att inte tala om hur frusen den blir utomhus.
Den klirrar snart.

Och jag längtar som vanligt till våren.
När lökväxterna ploppat upp, och solen värmer.

PUCK ☼

Äta bör man...

LCHF.
Väldigt inne.
Först kom GI. För den lite mesigare tydligen?
Men nu så säljer Fredrik Paulun frukostflingor och lanserar kolhydrater med KVALITET.
Då rasar LCHF-anhängarna.
Tydligen har han svikit Rörelsen.
Trodde först att jag hamnat på forum för Straight-edge-veganer eller Straight-edge-kommunister eller möjligen Straight-edge-frireligiösa.
Men näpp.
Det handlar om käk. Vad du stoppar i dig, eller vad du inte stoppar i dig.

Jag såg på Debatt med Belinda Olsson för någon vecka sedan. Det handlade om människor som äter enligt LCHF  (Low on Carbs High on Fat, för den som undrar) och mådde finfint av det. På andra sidan satt dietister och nån kroppsbyggare och stod för Vi som äter enligt Tallriksmodellen-folket. Och de mådde uppenbarligen finfint av det.

Hur kan det bli en spännande debatt av det kan man fråga sig? Kan vi inte bara enas om att, eftersom människor är olika, har olika ämnesomsättning och gillar att äta olika saker kanske EN sort mat inte passar alla?
Nej, det debatterades hätskt om detta.
Och ingen sida gick segrande ur striden tyckte jag.

Dietister med lite "ät-vad-du-känner-för-budskap" (Oh goodie, tänker jag, kan man leva på kanelbullar och choklad?:) och på LCHF-kanten en läkare som ordinerade patienter den här kosten, och Katrin Zytomierska, kvinnan som kunde gett Maggie Thatcher en match i empatilöshet..

Att man tappar i vikt när man utesluter kolhydrater ur sin kost är väl inte så märkligt?
Inte heller när man lever på points enligt Viktväktarna, äter Medelhavsdiet, Isodiet eller Stenåldersmat?

Men varför denna Indignation och Upprördhet?
Ilska.
Obegripligt. Alla vill bara ha rätt liksom.
Det handlar väl ganska simpelt om att man börjar kontrollera sitt matintag.
Och skulle det vara så att man mår bättre av att droppa kolhydrater och smäcka i sig ost och grädde, så vadå?
Eller så lyssnar man på Stefan Rössner som forskat runt övervikt, hälsa och kost i decennier och som säger andra saker

Som en väninna sa. "Jag skiter väl i vad andra äter?".
Ja, jag också.
Huvudsaken är att jag får äta det jag vill!

PUCK ☼