tisdag 21 februari 2012

Jag önskar.

Jag önskar att en massa saker var bättre och annorlunda.
Naturligtvis önskar jag att torkan i Afrika försvann, att människor hade samma värde överallt, och att de slapp dö i krig och av sjukdomar i förtid, att alla barn var älskade och välkomna, att de som inte ville ha barn slapp få, och att alla de som inte kan få barn skulle kunna, och att växthuseffekten hade stoppats och att inga djur var utrotningshotade längre.
(Utom fästingar. Och trutar.)

Och andra fina altruistiska saker.

Men jag önskar också att hår på kroppen växte där man vill att det ska, (typ på huvudet) och inte där man INTE vill. (Tex mellan ögonbrynen.)
Att jag var en bättre människa som inte brydde mig om hår på benen, eller på hakan och kunde låta det växa där det vill, men jag kan inte det!
Jag har försökt en gång.
Tänkte "Att va fan, det var då själva den, om kvinnor nu har hår på benen och under armarna, kan det inte få vara där då?"
Jag klarade en vecka ungefär, sen fick jag panik och gick bärsärkagång med hyvlar och vaxstrips.
Förfärande ytligt.



Att jag kunde vinna ett presentkort på Xtusen kronor på valfri köks- och badrumsfirma som renoverade rubbet, medan jag var på den lyxsemester som jag också vunnit.
Problemet är väl att man måste spela först, vilket jag aldrig gör.
Och man får ändå inget gratis, jag veeet.

Att jag inte fick dönhuvudvärk om jag drack mer än ett glas rödvin.

Att chokladpraliner var nyttiga.

Att jag hade en walk-in-closet med gigantiska skohyllor, där perfekt ordning alltid rådde.


Att jag åtminstone kunde tycka städning var lite roligt nån gång? Det är sååå trååkigt, jag dör av katatonisk tristess när jag ska dammsuga, och det är inget skämt.
Varför är jag kvar i detta pinsamma tonårstillstånd?
Förfärande omoget.

Att jag var begåvad med bollsinne och god motorik, så att idrotten i skolan hade kunnat uppfattas som något mer lustfylld, så att jag inte redan tidigt utvecklat en aversion mot motion och sport, i alla former, och måste kämpa VARJE gång jag ska iväg och träna.
Och då vill jag påpeka att jag utför denna kamp tre-fyra gånger per vecka.

Att jag inte var närsynt.
Det är besvärande. Och dyrt!

Att man bara åldrades på det bra sättet, alltså blev äldre och visare, inte skruttigare och eländigare.

Att min förkylning var borta som genom ett trollslag, när jag vaknar imorgon!

Avslutar med en Dagens Outfit:

Obs - notera hur jag lite nonchalant vikt ner bara ena sidan av mina Canada Snow-fårskinnstofflor...


PUCK ☼

1 kommentar: