Julafton!

Nu är Dagen här.
Med gran, klappar och mat.
Vi vandrar från en familjefamn till den andra, men det är helt okej.
Är det bara några få kvarter mellan, får man se det som en lagom uppfriskande promenad.
Nu är det dags att tänka ut Dagens Outfit.
Inte sitta åt i midjan och inte vara för varm.
Förra året hade jag angora på mig.
Inte helt genomtänkt, trodde jag skulle få värmeslag till sist...

God Jul iallafall!

PUCK ☼

These are a few of my favourite things

Det är så mysigt med advent.
Ljust i alla fönster.
Här är några av mina favoriter som kommer fram varje år:

Farmors gamla adventsljusstake.
Med mossa, röda bär och svampar.
Mycket viktigt att få till den perfekta lutningen på ljusen.
Kräver fingertoppskänsla.

Elflugan.
Får stå kvar till i mars nån gång.
Plus två sköna änglar, köpta i en liten butik för ganska många år sedan.
Den ena har blivit skallig, men hon är söt ändå.

Stor bokmärkesängel, som hängt på dotterns dörr, varje advent i tjugo år.

Klassisk svensk Staffansljusstake, inhandlad i slöjdbutik.
Fina färger, det gillar jag.

Broderad linnelöpare.
1954 tydligen.
Av tålmodig, äldre släkting.

Papperstjärnor med varmt ljus.
Jag växte upp med dystra näverstjärnor på 70-talet.
Det syntes knappt att det fanns lampor i dem.

Och så clementiner förstås!

PUCK ☼

Julsångens tjusning?

Jag är glad att jag inte är butiksbiträde under julhandeln.
Av många olika skäl.
Men jag beundrar den som kan behålla humöret i stressen och ruschen.
Och orkar STÅ UT med ett varv till av Absolute Christmas-skivan som snurrar varv efter varv.
(Eller vad en cd nu gör egentligen?)

Får man inte harakiri-tankar av att utsättas för Feliz Navidad och Tänd ett ljus, när man tvingas höra dem ett tiotal gånger varje dag?
Jag hade blivit knäpp.
Bonkers.
Jag har en enorm svaghet för amerikanska smöriga julsånger från 50-talet, men det finns ju gränser för hur många gånger man kan höra Nat King Cole rosta kastanjer på en dag...

Kan det inte komma ut en ny samling med andra julsånger snart?
Please....
Så räddar vi sans och vett på både kunder och personal.

Finns ju mycket att välja på;)

En liten tomte ?

Förr var julkorten av två olika slag.
En liten Jenny Nyström-tomte i snö vid en röd stuga, eller Den Heliga Familjen i guldsken. (Skickat från de mer religiösa släktingarna).
Och man fick julkort.
I drösar.
En jul var jag uppe i en 40-50 stycken.
Tomtar, änglar, egenpysslade dagiskort (hu), bäbisar i luva, vackra collage och så vidare.

Sen 1989 har jag idogt knåpat ihop mina egna kort.
Klippt o klistrat, hittat på teman och tvingat mina barn att sitta på isiga bryggor och stenar.
Jag har planerat långt i förväg, för att alla ska få sitt kort till jul.

Och jag har vänner som gör det samma, och det är en fröjd att öppna kuverten före jul, och se vad de kan ha hittat på.
Men de blir färre år efter år.
Väldigt mycket färre.
Och nu tänker jag också sluta.
De senaste tio åren har jag skickat ut mina små alster till många, utan att få ett kort tillbaka, och jag har varit ok med det.
Kortet är mitt sätt att säga att jag tänker på dem.

Jag är inte Straight Edge någon annanstans, än på Julkortsområdet.

Och, nej - ett SMS är INGET julkort.
Ett massproducerat mail är inte heller ett julkort.
Jag vill ha lite mer effort än det.

Och jag vet att alla är stressade. Så även jag.
Och man har all rätt att välja bort det man själv vill.

Så denna jul -
Jag ser fram emot Marias och Susannes och Johannas kort.
Jag vet att Kristina kommer att hitta på något fint.
Kusin B är självskriven.
Lillasyster också.
Jag vet vilka som kommer att ha jobbat på det, i kaos och kris.

Även i år får ni ett kuvert från mig:)

Så här såg det ut 1997...

PUCK ☼