En liten tomte ?

Förr var julkorten av två olika slag.
En liten Jenny Nyström-tomte i snö vid en röd stuga, eller Den Heliga Familjen i guldsken. (Skickat från de mer religiösa släktingarna).
Och man fick julkort.
I drösar.
En jul var jag uppe i en 40-50 stycken.
Tomtar, änglar, egenpysslade dagiskort (hu), bäbisar i luva, vackra collage och så vidare.

Sen 1989 har jag idogt knåpat ihop mina egna kort.
Klippt o klistrat, hittat på teman och tvingat mina barn att sitta på isiga bryggor och stenar.
Jag har planerat långt i förväg, för att alla ska få sitt kort till jul.

Och jag har vänner som gör det samma, och det är en fröjd att öppna kuverten före jul, och se vad de kan ha hittat på.
Men de blir färre år efter år.
Väldigt mycket färre.
Och nu tänker jag också sluta.
De senaste tio åren har jag skickat ut mina små alster till många, utan att få ett kort tillbaka, och jag har varit ok med det.
Kortet är mitt sätt att säga att jag tänker på dem.

Jag är inte Straight Edge någon annanstans, än på Julkortsområdet.

Och, nej - ett SMS är INGET julkort.
Ett massproducerat mail är inte heller ett julkort.
Jag vill ha lite mer effort än det.

Och jag vet att alla är stressade. Så även jag.
Och man har all rätt att välja bort det man själv vill.

Så denna jul -
Jag ser fram emot Marias och Susannes och Johannas kort.
Jag vet att Kristina kommer att hitta på något fint.
Kusin B är självskriven.
Lillasyster också.
Jag vet vilka som kommer att ha jobbat på det, i kaos och kris.

Även i år får ni ett kuvert från mig:)

Så här såg det ut 1997...

PUCK ☼