Nä, här vill jag inte bo!

Vi styrde färden mot Koblenz.

Koblenz ligger där Rhen och Mosel möts, en stad som alltså omges av två floder.
Det märkliga är att det syns väldigt tydligt där de flyter ihop, vid det så kallade Deutsches Eck (tyska hörnet), färgerna på vattnet är helt olika, och det blir verkligen en tydlig linje.
Koblenz är en ganska trevlig stad, med några mysiga gator med uteserveringar och gamla fina hus.
Men behållningen är ändå att strosa längs strandpromenaden och titta på floderna (ha, att kalla våra små åar för "Hallands floder, nu snackar vi The real thing. Breda strömmar med skepp på!).

Strosar

 När vi bokade hotell, så var det inte helt lätt att hitta något som inte kostade skjortan.
Till slut hittade vi ett dubbelrum med inkluderad frukost, som lät lite misstänkt billigt, men äh vadå, tänkte vi.
Hotellet låg visserligen på "fel" sida om Rhen, men det var inga problem, det skulle gå en liten billig färja fram - och tillbaka över floden, som tog en direkt till centrum.

Hotellet låg i Ehrenbreitstein, mest känt för sin borg uppe på höjden.
Även numera, känt för att stänga igen butiken klockan sex på kvällen. Och med det menar jag samtliga (två) kafeer och restauranger, (stängt måndagar).
Färjan slutar också gå klockan sex.

"Kulturhotel Koblenz" fd Hotel Hoegg, är en byggnad från anno dazumal, som senast renoverades 1971, skulle jag tro.
Värden var inte där när vi kom, men jag lyckades få tag på honom på telefon, tjugo minuter senare anlände han i en rostig skåpbil och släppte in oss.

På "Kulturhotel Koblenz" finns ingen reception, utan en snäv lång trappa tar en direkt till rummet, som är tidsenligt inrett i brunt och murrigt grönt.
Det finns ingen tv, endast en i nattduksbordet inbyggd radio, som tar emot två av de lokala radiostationerna.
Det finns inte heller någon WIFI.
Däremot finns en absurd mängd häst-och hundtavlor, som täcker i princip varenda kvadratdecimeter av väggarna.

Och där, utan vin (Lidl var redan stängt), i det murriga rummet, på den knakande enkelsängen, fick jag mitt första bryt, så hääär skulle inte min semester vara!
Buhuhuhu.

Tackochlov är sambon av stabilare virke än jag, och lyckades lugna ner, och muntra upp mig, med en flaska Müller Schokomilch, och en Berlitz Tysklandsguide.

Nästa dag kunde vi ta den lilla färjan in till det riktiga Koblenz.
Och solen sken.

Ser ganska mysigt ut, eller hur?
But don´t be fooled....

PUCK ☼