Helst i något som kunde få mig, att om man kisade lite, och hade väldigt livlig fantasi, se ut som en prinsessa.
Det skulle alltså vara lång och svoschigt och ha spetsar.
Så föreställde jag mig att prinsessor var klädda.
Och så hade de alltid långt, blont, självlockigt hår.
Jag hade spikrakt brunt hår i pottfrilla, á la -73.
Önskat prinsesseresultat kunde uppnås genom en kombination av min mors nattlinnen, och en spetsblus, som på mig blev som en kolt.
Mycket vackert.
Sen kunde jag skrida fram och tillbaka i min barnkammare (det hette så i vår familj), och nådigt nicka till höger och vänster åt mina imaginära undersåtar.
Igår upptäckte jag att det fortfarande är roligt att svoscha, och vippa kjolen hit och dit.
I min nya Ewa i Walla-klänning.
Åh, den är så fin!
Fyrtio år senare nickar jag nådigt åt betjänten (sambon) och lakejen (sonen).
De verkar märkligt ointresserade av mig, där jag hoppsar omkring med kjolvidd och fras.
Men det gör ingenting.
 | ||||
| Helena Bonham-Carter, i en Ewa i Walla-kjol. | En prinsessa med mörkt hår:) |
PUCK ☼
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar