fredag 8 mars 2013

Den vita soffan

Under småbarnsåren, (alltså inte mina egna, utan mina barns) längtade jag alltid efter en vit soffa.
Jag ville också ha vita väggar, vita möbler och ett vitt sängöverkast.
Jag hade ett vitt överkast ett tag. Det var oftast fullt av kletiga syltränder, små mörka handavtryck och ja ursäkta, en hel del intorkat snor.
Man kan ju klorina! utbrast den glada, förmodligen fortfarande barnfria, inredningsjournalisten på tv.
Jo, man kan det, men jobbet, mina vänner, jobbet att dra av en hel jäkla soffklädsel, knö in den i sin mini-tvättmaskin och sen torka den i ett dygn, på ett streck, draget genom vardagsrummet?
Så det fick bero.

Många år senare, i en flytt när jag behövde en ny soffa, hittade jag den jag ville ha, jättestor och vit, med avdragbar klädsel.
Men den blir smutsig nu också.
De små gossar som finns i familjen nu för tiden, lägger helst sina halvätna äpplebitar och Mariekex på andra braiga ställen, när de utforskar vårt hem.
Till exempel bakom blomkrukorna i vardagsrumsfönstret, ut mot gatan, eller i tvättkorgen.
Men vi som sitter (ligger) i de vita sofforna, jädrar vad vi skitar ner!
Fick ihop nästan en hel liten cocktailskål jordnötter sist jag städade under kuddarna.
Plus en vigselring. (Hittade ägaren efter en del detektivarbete, namnet var bortsuddat, så vi fick gå på vigseldatum:)

Men det är snyggt, de minuter det är fluffat och tvättat, och kuddarna är riktigt arrangerade.

Behold!

Jag är en riktig färgmes.
Rodnar när jag hör meningar som "ljust och fräscht". It´s me.
Jag önskar verkligen att jag var en av dem som kunde förvandla sitt hem till en intressant plats med hjälp av arabiska kuddar och lampor, eller afrikansk konst, eller med varma färger som i ett toscanskt lanthus.
När Tricia Guild var som mest poppis, på 90-talet, gjorde jag ett försök. Mitt nya hus tapetserades med knallgult i hallen, limegrönt i allrummet, Siena-rött i sovrummet och varianter av mandarin i barnens rum.
Jag ÄR en färgmänniska, försökte jag intala mig själv.

Nej - jag är inte det.
I nästa hus blev allt vitt, i olika nyanser.
Puuh.
Och sen dess har jag hållit mig till det. (Det finns ju fondväggar om man vill vara lite crazy nån gång, eller hur?)

PUCK ☼



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar