I skogens pelarsal.

Helt plötsligt slutade det regna och vi passade på att ge oss ut i skogen.
Ett utflyktsmål någon mil hemifrån med vidsträckta bokskogar där ljuset silas ner genom löven.
Helt plötsligt förstår jag texten "I skogens vackra pelarsal", för det är det så det känns - rymd och ljus samtidigt.
Som i en gammal gotisk katedral.

Vi börjar vår vandring

Här fick en ambitös godsägare för sig någon gång på 1800-talet, att lämna något efter sig, till eftervärlden.
Runt om i skogen lät han några stenhuggare rista in ordspråk, visdomsord och annat som han tyckte vi skulle veta.
På den tiden var skogen ännu inte tät i de här trakterna, och stenarna var säkert mycket mer synliga.
Nu ligger de inbäddade, och man får leta sig fram.

Sen hittade vi skogshallon längs stigen...