När jag var ett litet barn (i en fjärran tid) kom några snötäta vintrar, med längdskidåkning och pulkabackar. Och så sportlovets absoluta TOPPaktivitet - tecknad film (OBS ej tjeckisk) visades i skolan en eftermiddag på lovet.
Vilken glädje! Vilken lyx!
Vilken glädje! Vilken lyx!
Där satt vi, alla barn, hopklämda med var sin godispåse a la 70-tal, dvs liten lila påse med cirka 8 gotter i. Plus en russinask.
Nåja, så är det inte nu.
Tänk om man skulle behöva vänta en hel vecka på ett avsnitt av sin favoritserie??
Eller - vänta till jul-lov och sommar-lov för att få se tecknat på tv? (Scooby Doo)
Och så lyssnar jag på ljudbok, när jag sitter i min bil.
Har precis lyssnat färdigt på Sara Kadefors Kast med liten kniv , en sorglig historia om den känslomässigt handikappade medelålders Jonas, och omväxlande om hans tonårstid (hemska sådana) på 80-talet.
Började att lyssna med växande irritation, men boken växer faktiskt. Och blir så fängslande att jag sitter kvar på garageuppfarten för att lyssna färdigt på kapitel.
Det är synd om människorna...
Nåja, så är det inte nu.
Tänk om man skulle behöva vänta en hel vecka på ett avsnitt av sin favoritserie??
Eller - vänta till jul-lov och sommar-lov för att få se tecknat på tv? (Scooby Doo)
Och så lyssnar jag på ljudbok, när jag sitter i min bil.
Har precis lyssnat färdigt på Sara Kadefors Kast med liten kniv , en sorglig historia om den känslomässigt handikappade medelålders Jonas, och omväxlande om hans tonårstid (hemska sådana) på 80-talet.
Började att lyssna med växande irritation, men boken växer faktiskt. Och blir så fängslande att jag sitter kvar på garageuppfarten för att lyssna färdigt på kapitel.
Det är synd om människorna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar