När man försöker.

Jag läste en artikel häromdagen om att gymkort för miljoner, MILJONER, ligger oanvända i folks byrålådor.

Man börjar så glatt och förtröstansfullt att träna efter nyår, men sen så orkar man inte riktigt, och efter två, tre månader pallar många inte ens att släpa sig till träningen längre.

Och jag förstår dem.

Idag var det (fortfarande januari) smockfullt på gymmet. Det pustades och svettades som bara den - nu ska julhullet BORT.

Själv har jag en riktigt stor motivationsfaktor.

Rädsla.

Ren och skär rädsla för att OM jag slutar att träna, kommer mitt inre att vittra sönder, och mitt yttre att förvandlas till en stor blance mange.

Därför drar jag mig motvilligt- fatta hur mitt inre jag kan PROTESTERA - iväg, i dagar, veckor och år.

Och jag tycker inte att det är det minsta kul.
Men rädslan, det är den som driver mig.

Dagens lunch- I give you:

Fredrik Pauluns Supergröt!

Säkert supernyttig.

(Inte supergod, dock.)

Men!

Jag kommer att bli så FRISK och SUND!

Efteråt åt jag upp resterna av sonens chokladtomte.

PUCK