Hjälp

När jag var barn kunde jag åka alla åkattraktioner i världen.

Högt upp, hit och dit, runt, runt, ingenting var för snabbt eller för högt.

Nöjesparken var mitt ostron, så att säga. 

Men så någon gång i femtonårsåldern hände något.

Det behagliga pirret i magen byttes ut mot ett annorlunda pirr, mer ett surr som påminde om, skräck?

Helt plötsligt var Flygande Elefanterna det mest upphetsande jag fixade.

Min höjdskräck var enorm, kom jag upp över två meters höjd kände jag panikångesten. 

Jag bröt ihop och grät av rädsla.

I Pariserhjulet:-/

Nuförtiden är det inte lika illa längre.

Jag kan åka bergbanor.

Fast jag blundar hela tiden..,

Never in my life...

Undrar om sambon och sonen har en death wish?

Varm och solig septemberdag, gillar mina Desigualbyxor:)

Sitter och väntar mig igenom di modiges åkturer, men utsikten är okej.

Och idag delar jag den med ungefär halva västra Sverige.

#crowded#amusement park

PUCK