Mais - c´est impossible!
Det stavas konstigt.
Det uttalas ännu konstigare.
Och om jag (mot förmodan) skulle få ihop en mening, så kommer jag inte att förstå svaret.
Di pratar så fort, di där fransoserna.
Och ändå tycker ja att det är så himla tjusigt. Finns det något chicare språk än franska? Nä. Jag är så avundsjuk på dem som kan. Det går ju uppenbarligen för den mer begåvade att lära sig.
T ex Bodil Malmsten.
Jag älskade "Priset på vatten i Finistère".
Men jag låter värre än Bodil när jag försöker mig på att kommunicera på landets språk.
I taxin: "Tack min herre. Är det möjligt för min herre att köra bil till ett hotell? Till ett hotell Montparnasse? Tack min herre. Är det möjligt att betalar med ett kort? Inte? Tack min herre. "
På hotellet: " Nej, jag är bedrövad, jag talar franskt mycket dåligt. Är det en sal för den frukost? Tack min herre. Tack. tack."
På restaurangen: "Är det möjligt att mat väl stekt? Åh, jag förstår, inte. Tack då min herre."
Och inte kan jag se sådär franskt chic ut heller.
För det första måste jag väl gå ner tjugo kilo, klippa håret i pagefrisyr, samt byta ut hela min garderob.
Det räcker inte att klutta på rött läppstift, dra på en basker och klämma in en baguette under armen.
Jag åker nästa lördag.
Wish me luck.
Eller, "bonne chance".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar