I Norge äter man bröd till lunch, cyklar väldigt mycket, och tycker att en låt med Metallica kan ju aldrig vara fel.
De är väldigt trevliga, våra grannar i väst, och eftersom jag för det mesta håller mig i Osloområdet, förstår jag också vad de säger.
Sen har de flesta östlänningar tittat så mycket på svensk tv, och lyssnat på svensk musik, så de är urhaja på att förstå mig, när jag velar och söker efter orden.
Men.
Det är dyrt. Mina svenska bananpengar känns helt värdelösa, och jag försöker att tänka att "en krona är ju ändå en krona".
I Norge skyltar man inte i onödan.
Jag kör fel VARJE gång. I ain´t kidding.
Det enda ställe jag kan komma på, som är om möjligt är ännu värre, är den irländska landsbygden. Där vägskylten i trä, för länge sedan murknat, fallit ner i gräset och man nu endast kan tyda den genom att med vindriktningen räkna ut hur mycket den vred sig i fallet, och vart den en gång (på sextiotalet?) pekade.
I Norge har bilarna ingen blinkers.
Det gäller att inte slappna av en sekund, för bilen framför dig kan helt utan förvaning gira åt endera hållet. Du kryper försiktigt bakom i evigheter, för köra om, vågar du inte.
Det är förresten väldigt besvärligt att köra om i 60 km/h, den i Norge mest föredragna hastighetsgränsen.
Men i Moss, eller rättare sagt utanför, finns köpcentrat Mosseporten.
Och där inne döljer sig helt oväntat, en underbar affär.
Hälften inredning, hälften kläder och smycken.
Det är avslappnande att bara gå där inne och vända och titta på saker, nypa i de fina kläderna.
Märken jag känner till som Branting, By Ti Mo, Chill Norway och VILA och Cream.
Men de har också en hel del andra märken som är nya för mig.
Jag är nog ingen vidare kund, för jag är på alla byttor, tallrikar och krukor.
Jag provar tröjor och tunikor, men det är inte så ofta jag har unnat mig något.
Men jag rekommenderar ett besök på DOROTHEA om du har vägarna förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar