Sonens lag åkte ur handbollsturneringen!
Sorg.
Är så stolt - mitt eget bollsinne ligger på minussidan. Negativt, så att säga.
Minns handbollsmatcherna i skolan, man samlades vid det egna målet, händerna sträcktes i luften, den duktiga killen tog bollen och gjorde mål.
Sen upprepades proceduren vid det andra målet.
Efter tre, fyra gånger hade jag tappat räkningen, och när det var dags att vända till andra sidan, möttes jag oftast av det gäng som redan klarat av kontringen och var på väg tillbaka igen.
På så sätt kunde jag spela en hel match (spela och spela) utan att någonsin ta mig över på motståndarnas planhalva.
Men sonen har fått andra gener.
Duktiga, duktiga killar - bra kämpat!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar