Liite märkligt sätt kanske, men svensken har ju alltid varit lite mindre högljudd och stojig och mer paradobenägen av sig, än många andra folk, och vi tycker att det räcker med att fika lite, till storkungens minne och fall.
Den 6/11 1632 alltså. Kungen var då bara trettioåtta år, hade varit kung sedan han var sjutton, och efterlämnade riket till sitt enda barn, den då bara sexåriga Kristina.
Det var tydligen dimmigt i Lützen den dagen.
Ploff - ett enda skott genom lungan fick kungen att trilla av sin häst, och han släpades med den en bit.
Enligt vittnen fick han sedan flera värjstick, och sköts till slut i tinningen.
Förmodligen visste de som sköt honom inte ens vem han var.
Ungefär 275 år senare, 1909, skapade konditorn Bräutigam den första bakelsen till hans minne, en kaka med smörkräm, citronsmak, och som var täckt av glasyr.
(Nu gillar jag iofs inga bakelser alls, men det där låter ju sällsynt ogott.)
Nuförtiden kan bakelserna se ut hur som helst, huvudsaken är ju just att en profilbild av kungens huvud ska sitta uppe på själva bakverket.
Like so.
 | ||
| Här nån Napoleonvariant. Peticularly nasty, if you ask me. |
Men grattis på namnsdagen alla Gustavar!
Min son.
Min svåger.
Och lillkusinen.
 | ||
| Så här ska ett pipskägg klippas, och en mustasch vaxas. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar