Min uppväxts vanligaste väderkommentar.
Inte så konstigt, med tanke på att jag levt hela livet på den mest vindpinade kusten.
Men det blåser inte bara från havet.
Det blåser överallt ifrån.
Som fan.
Framifrån, från sidan, bakifrån.
Uppifrån, känns det som.
Min mössa blåste av.
Det tjuter från taket, det tjuter från hamnen, man plirar bort allt skrot som far in i ögonen på en.
Hela tiden.
På västkusten är paraply en onödg pryl.
Vindtät jacka gäller.
(Vi ler överlägset åt uppsvensken som tror att man kan gå ut i kylan i en tjock olle)
Jag håller mig inne, lämnar bara huset för små korta utflykter, för att nödproviantera.
Har inte ens reafyndat.
Jo, en söt tunika på 50 % från Saint Tropez faktiskt.
Men det räknas knappast, eller?
PUCK ☼
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar