Nu bli´re kallt...

Jag är inte en av dem som stämmer in i hyllningskören till HÖSTEN.

"Åh, vad mysigt, nu kan man kura i soffan!"
"Det är så skönt med kyliga klara höstmorgnar."
"Det är alltid skönt att få vira in sig i varma koftor och jackor."
"Höstfärgerna är så VACKRA!"


Sanningen är denna -
Det blåser.
Det regnar.
Det är grått, och de vackra höstlöven ser man i ungefär fem minuter, innan de blåser av träden och blir till brun-grå mush.
Man fryser och är blöt, ty vackra klara morgnar är det min själ ont om.
Det är mörkt.
Man fryser utomhus och svettas inomhus.
Eller fryser där också, iallafall om man bor i ett relativt otätt trähus.
Det är jäättelångt till jul, det enda mysiga som bryter av denna gråbergssång.

Jag gillar våren. Och sommaren.
Det är ljust och ibland med lite tur, en aning ljummet också.

Men det är väl bara att bita ihop som vanligt.
Man ska äta Johannesört, säger di som kan.
Om man som jag, blir lite dysterkvist, och vill överleva.