Veckan-so far

I söndags, precis när vi hade tänt grillen, mörknade himlen, öppnade sig och släppte fram ett av sommarens värsta skyfall.

Sedan, hagel stora som, I aint kiddin' you, krusbär. 

Sambon var tapper och lyckades faktiskt grilla klart, utan att döda fläskfilén. Eller sig själv. 

Men vi åt inomhus.

Resurrection time? 

Och resultatet efteråt - min gata i stan.

Ska skaffa en amfibiebil.

Resa till Norge. 

Flaskhals Gardermoen. SAS föreslagna rutt gick inte alls. 

Eftersom Gardermoens Fast Track mest liknar ett Slow Track. En säkerhetskontroll öppen. Då hinner ingen.

Kö lika lång som på, ja alla säkerhetskontrollerna.

Speaking of, btw. 

Gardermoens säkerhetskontroller, aka brödkö i det forna Sovjet. 

Alternativt gränskontroll i DDR. 

Långa som boaormar ringlar de sig över avgångshallen, oftast ser man inte ens var de börjar. 

Kriteriet för att få jobba där måste vara en utbildning i Nordkorea.
Inte ett leende, inte en hjälpande hand eller vänlig nick. Inte någon förklaring för åldringar som kanske flyger vart tionde år...

Nädå. Bryska vinkningar och sura hummanden. OM det mot förmodan någon gång är någon som säger "tack" eller "trevlig resa"  och ler, är det alltid en svensk. True story.

End rant. 

Framme vid målet.

Hotellet överbokat. Taxiresa ut i vildmarken, till hotell med djungeltema. Leopardmönstrade mattor och tyggiraffer.

Och utsikt över Kapten Sabeltanns Verld.

Min hotelldörr gick inte att låsa upp.

Tre besök i receptionen senare, fattade jag att jag fått fel rumsnummer uppskrivet.

Rummet beboddes redan av en sömnig landsman. (Svensk som svensk, tänkte de väl på hotellet. Och så lika namn, det kan ju ingen höra skillnad på! )

Till SLUT fick jag sova. Mycket gott eftersom vi var mitt ute i den tysta skogen.

Nu på väg hem igen.

Äter Hobnobs. Nåt kul ska man väl ha.

PUCK