Att kunna bara vara

Att kunna bara vara, är jag ganska dålig på.
Jag blir rastlös, och vill ha ett projekt.
När jag ligger stilla är det för att sova.
,
Men nu har tom jag drabbats av att göra för mycket.
Får hjärtklappning och vill skrika åt någon.

Eller sova, som Törnrosa, i hundra år...

Hur ska man sätta stopp?
När ska man veta att det är nog?
Eller är jag bara outsövd?
Vad vet jag?

 Jag har alltid varit en otålig person.
Den enda gången jag verkligen kopplar av är när jag tillbringar en hel, solig dag på min favoritstrand.
Där finns liksom ingenting mer att ta sig för än, läsa, sova, lyssna på radio, svalka sig i havet och prata med väninnor.
Men nu verkar det som om hela jag säger ifrån.
Tagga ner.

Lättare sagt än gjort.

Får skaffa en sån här kanske?