Jag är så trött...

På min totala brist på organisation.
Hemma.

Jobbmässigt är det inga problem.
Där vet jag var jag har papper och pärmar och filer, och vem jag har ringt, och inte, och var det där telefonnumret är, som jag måste ringa.

Men jag åååårkar inte sträcka det till hemmafronten.
Ni skulle se min kökslåda med småsaker i.
Eller, inte, förresten.
(Den är antagligen granne med Gud.)

På att två glas vin på kvällskvisten, kan ge mig dönhuvudvärk hela nästa dag.
Unfair.

På sömnlösa nätter.
Somnar. Snark.
Vaknar.
 01.38.
Vänder mig.
Fluffar kudde.
Väntar.
Och väntar.
Och väntar.
Men näää....
Superfun, att stiga upp efter tre timmars eländig nattro.

På fega, eländiga maskar som inte vågar stå för vilka de är, utan förpestar internet med sina miserabla påhopp.
Så enkelt att gömma sig i cyberrymden, och aldrig tvingas stå ansikte mot ansikte med den man förtalat och gett sig på.

På smalhysterin.
Som aldrig verkar ta slut.
Smalast är bäst.
Har man inte size zero är man, ja, fet.
Har ni SETT Ralph Laurens, sk plusmodell???

Voila´!

Jag avskyr att jag tar åt mig av det.
Vill verkligen inte, men det är provocerande.

På att allt ska vara så ljust o glatt, hela tiden.
Det är det inte.
Inte underligt att unga människor genast kan tro, att de har hamnat i en klinisk depression, när det känns hårt och mörkt ett tag. Och de inte känner sig tjoho, och la-di-da.

På att vara förkyld.
Skallen och halsen värker.
Det dunkar bakom pannbenet.

 Snörvel.

PUCK ☼