Upprör? Inte direkt.

Som dottern sa häromkvällen - men, varför blir de så arga?

Nä, det kan man fråga sig.
Det finns många tillfällen när det är ytterst befogat att visa sin ilska och upprördhet, men följande kan jag inte begripa.

Ordet "hen". Inlägg på inlägg och debattartiklar om detta lilla ords förskräcklighet. Indignationen har inga gränser. Folk (män? oftast? ) RASAR.  Jaha. Använd inte "hen"då.
Klart man säger han/hon om det är befogat och har betydelse. Men istället för läkaren han/hon, kan vi kanske säga läkaren, hen, om vi inte vet? Eller inte. Jag kan inte hetsa upp mig över detta, med bästa viljan i världen.

Att det finns en Internationell Kvinnodag.
Det är sorgligt att det ska behövas 2012, men så länge de, som har det eländigast och lusigast av alla i vår värld, till största delen är kvinnor, ja då kanske vi kan skänka det en extra tanke en dag om året? Eller annars, låt bli. Fattar inte vad som är det hemska i det? Det är ju ingen som säger att alla andra (män) har det toppen.

Björn Ranelids bidrag i Melodifestivalen. Men snälla ni - MELODIFESTIVALEN?
 När blev det en angelägenhet i paritet med världsvält, skogsdöd och kärnvapenhot?

Lite kvinnligt armhålehår. En glad tjej i publiken på Melodifestivalen lyfter upp armarna för att visa lyckan över att rätt? låt vann. Men HON HAR INTE RAKAT SIG I ARMHÅLORNA! Den avsky och mobbingkampanj detta startade, trodde jag knappt var möjlig i Sverige idag. Nu har visserligen fjanten som lade ut bilden på Facebook och startade hela anti-hysterin, tagit bort inlägget, men ångrar sig, nä det gör han minsann inte. Om en tjej är så himla äcklig offentligt, får hon skylla sig själv, verkar han, och många andra, tycka.
Det är bannemig inte klokt.
Och DET kan man bli förbannad över.