Jag bekänner!

 Det är dags att komma ut, och bekänna.

Ja, jag erkänner.

Jag älskar bröd! 

Bröd är typ den godaste matvaran som finns. Jag skulle kunna leva på bröd.

(Jag har faktiskt levt på bröd, en gång i min fattiga ungdom. Bröd, och lite äpplen. Det gick jättebra.)

Det finns så många olika sorters gott bröd - italienskt, tyskt, bagel, surdegsbröd eller danskt rågbröd till exempel. 

Jag gillar också pumpernickel, fastän det är svart, surt och stentungt.

Rallarhalvor - mums! Segt, och fiberrikt som tusan. Ganska grått till färgen.

Färsk, stenungsbakad surdegslimpa får mig att vilja sjunga.

Och russinfralla, åh så gott!

En gång i tiden sålde de något som hette grötbullar i min butik. Lite fuktiga inuti var de. Mumsiga. 

Gryn och mjöl - perfekt! Dem kan jag sakna.

Man kan ha bröd till allt.
Jag som inte gillar ris, tar mycket hellre en bit bröd till grytan, eller chilin.
Min mormor tog bröd till smörgåstårtan på sin tid, eftersom hon tyckte att den blev för "blöt" utan.
Den ni!

Man blir mätt på bröd. 

Om det inte är italienska, nybakade frallor förstås, tungt och fiberrikt ska det vara, helst.

Jag har en vän på Facebook som ideligen lägger ut bilder på nybakat bröd, det verkar vara hans hobby nummer ett.
Hur gott ser inte det ut! 

Har på fullt allvar, i min hunger funderat på att sätta mig i bilen, och sträckköra till, vart det nu är någonstans, i Mälardalen? och hänga på låset.

 Ge mig, ge mig...

Det enda bröd jag faktiskt kan klara mig utan, är sånt där fabriksbakat, plastförpackat bröd som har samma konsistens som en Tempurmadrass.

 Det är umbärligt.

Fast. Det är svårt att skylta med den här faiblessen.

Att bekänna sig till Brödätarnas Skara, har de senaste åren varit ungefär likvärdigt med att erkänna att man gillar rökheroin. Eller, att man njuter av att plåga smådjur.

Man hamnar liksom på de anklagades sida.

"- Madam, DID you eat that piece of toast??

- I certainly did that thing!

And I enjoyed it."

Kustbageriet

PUCK