Tydliga tecken

Det finns så många tydliga tecken på min tant-status att jag inte riktigt vet längre om de har kommit smygande, eller alltid funnits där, men nu får blomstra i full frihet.
(Blev så AVIS när jag såg Historieätarna om 60-talet, att man liksom SLAPP leka ungdom när man nådde medelåldern. Det var fritt fram att vara ja, just just det, medelålders.)

Issues i mitt liv.
Del 1.

Höga ljud, och störig musik.
Nu: Idag är det fullt fram för mig att rynka på pannan och beklaga mig/alternativt fly ut ur butiker med olidligt hög musik.
Okej, jag fattar om det är New Yorker eller Gina Tricot.
 Men. Normalaffärer som uppenbarligen har mig och mina gelikar som fokusgrupp?? Vi vill INTE stå och vråla till varandra när vi shoppar, tro mig.
-SITTER DEN BRA ÖVER AXLARNA??
-VA SA DU?
-VA? JAG HÖR INTE; DET ÄR SÅ HÖG MUSIK!
-VA?? KAN DU TA DET IGEN; DET ÄR SÅ HÖG MUSIK!
Ridå.
Då: Liite jobbigt att vara samma (och den enda) tjugoåring som gång efter annan, bad diskjockeyn att sänka musiken i baren.

Telefonsamtal.
Nu: Jag gillar dem fortfarande. De gör ingen under 25.
Det ska messas (knappt) och snapchattas och surfas på nätsidor. Allt för att slippa mänsklig, faktisk, kontakt.
- Jag kommer inte in på SJs hemsida, så jag kan inte beställa biljetter, vad ska jag göra?!?
- Ring.
- Va? (Alternativt, endast förundrad tystnad)
Då: Timmeslånga telefonsamtal, hopkurad på golvet i tvättstugan, med telefonsladden från husets enda telefon, klämd i dörren.

Att gilla mat som tanter gillar.
Nu: Får fritt fram älska finska pinnar och drömmar och bondkakor. Slipper låtsastyckaom gröna, torra, franska små kakor, med konstig kräm emellan. 
Påstå helt öppet, och stå för, att Philadelphia är godare än chevre.

Då: Gilla att klubben är öppen hela natten!! Woop woop!
Nu: Säga att man går och knyter sig, det är allt natti natti nu, klockan är ju över midnatt.

Då 1: Man måste ringa och kolla med sina föräldrar.
Då 2: Man måste ringa och kolla med barnvakten.
Nu: Man måste ringa och kolla sina föräldar.

Att tycka att lite kläder är coolt. På vintern. I Sverige.
Då: Att frysa tårna av sig, att frysa örona av sig, att frysa fingrarna av sig, att frysa arslet av sig.
Nu: Att klä på sig hur mycket man vill!

PUCK ☼