Att tänka efter före.

Några som borde tänkt efter före:

Karl den tolfte, innan han försökte invadera Ryssland.
Napoleon, innan han försökte invadera Ryssland.
Hitler, innan han försökte invadera Sovjetunionen.
Sarah Palin, innan hon hävdade att Afrika var ett land.
Hugh Grant, innan han bestämde sig för att gå ut och ta en kaffe med Divine Brown.
Bill Clinton, innan han beslöt att strunta i att hämta Kleenex, och bestämde sig för att det gick lika bra att använda Monicas klänning.

Och så vidare.

Nu är det ju inte bara så här ödesmättade beslut, där man skulle stannat upp lite till.
Vissa gånger känns det i och för sig så.
Inte så att beslut jag tar, gör så att Sverige förlorar ett krig, men;
I retrospektiv kan jag se ganska många gånger, jag borde stannat upp, och verkligen TÄNKT på alla mina alternativ.

Det hade varit bättre i ganska många fall.

Sen finns det ju de, som tänker efter och tänker efter, och där det liksom aldrig händer NÅGONTING, och de kanske också borde tänkt efter, innan de tänkte efter.
If you see what I mean?

Balans.
Är svårt.
Balansen i att inte kasta sig över livet, men inte heller vara rädd för att våga.

Jag har fegat ur vid en hel del tillfällen (vilket jag i vissa fall är mycket tacksam över) men också gjort att jag inte tagit för mig. Inte tillräckligt iallafall.

Jag borde tänkt efter den gången jag spenderade mina sista 350 kronor på ett par vita Peter Pan-stövlar, och inte hade råd att äta någonting, de resterande två veckorna av månaden. Min arma rumskompis fick försörja mig.
Jag borde tänkt till innan jag skickade ett snorkigt och raljerande SMS till fel person.Det var bara att bita i det sura äpplet och be om ursäkt. Tack och lov var mottagaren än bättre människa än jag, och godtog ursäkten.
Jag skulle definitivt tänkt efter innan jag klippte av mig håret själv med min mors textilsax, och fick gå med hårspänne i sex månader, tills det hade växt ut. (Nä, jag var inte fem, utan sjutton år)
Jag borde ha.....?

PUCK ☼